En blogg om lilla jag och gudomliga vi.

Jag sitter här ensam på McDonalds och tittar ut. Det här med vem jag är… Så många värkar veta så bestämt. Själv känns det som jag har mindre och mindre svar på den frågan för varje dag som går. Etiketter..
Det kan kännas som jag är ett tomt skal.
Vissa saker värkar jag förstås slagit fast.
Att jag är mentalt komplicerad. Glad i gamla tvspel och gillar vissa tekniska utmaningar. Jag gillar att få oväntade perspektiv och mystik gör mig glad. Jo jag gillar verkligen dom stunderna jag lyckas möta mina barn med ögonkontakt och kärlek.

Nästan allt annat kommer och går. Kanske är det sant just att livet är en illustration och därför är det så lätt att tappa bort en självbild. Just eftersom mitt sanna jag existerar på en annan nivå… nånstans.. överallt. Kanske.