Vem är jag?

Jag sitter här ensam på McDonalds och tittar ut. Det här med vem jag är… Så många värkar veta så bestämt. Själv känns det som jag har mindre och mindre svar på den frågan för varje dag som går. Etiketter..
Det kan kännas som jag är ett tomt skal.
Vissa saker värkar jag förstås slagit fast.
Att jag är mentalt komplicerad. Glad i gamla tvspel och gillar vissa tekniska utmaningar. Jag gillar att få oväntade perspektiv och mystik gör mig glad. Jo jag gillar verkligen dom stunderna jag lyckas möta mina barn med ögonkontakt och kärlek.

Nästan allt annat kommer och går. Kanske är det sant just att livet är en illustration och därför är det så lätt att tappa bort en självbild. Just eftersom mitt sanna jag existerar på en annan nivå… nånstans.. överallt. Kanske.

image

Unreal

Med stor risk för att bli klassad som paranoid eller kanske lite knepig åt minstånde så kommer här lista över…

Saker som är för osanorlika för att bara råkat hända på flax! (Därför är verkligheten en illusion, simulering eller en dröm). Iden är uråldrig. Mayaindianerna var starkt troende att livet var mer en upplevelse eller en dimmension. Därav mitt bloggnamn. I mer modern tid har kvantfysiken lärt oss att ju längre ner i universum vi zoomar, ju mindre massa eller fysiska delar finns det. Det pratas istället om strängteorier. Små strängar av energi som genom vibration skapar fysiska ting. Eller ja.. Det är svårt att få en klar bild. Helt ärligt tror jag även den mest pålästa fysikern har svårt att få till detta. Visa menar på att de vi så länge kallat gud, skaparen av allt. Denna kan vi hitta längst ned i Kvantfysiken. I havet av strängar som består av energi, möjligheter och ideer. Helt plötsligt har Gud fått en ankarpunkt i fysiken! Det gillar jag. Jag har alltid haft det svårt med skäggiga gubbar på moln.
🙂

Så om nu vår värld inte är sådär rock solid som vi en gång trott. Skulle de då inte vara möjligt att hitta små fel eller buggar i vårat universum som på något vis kan backa ideen om att vi lever i en illusion? Så här kommer den än så länge korta listan (hjälp har jag fel? 😉 ). på saker som tyder på att nått är lurt.

1. Vi bara råkar leva i ett puttelitet fönster på ca 100år i hela mänsklighetens historia där vi inte är fullkomligt barbariska eller lever i annan fysisk nöd.

2. Ekosystemet och i allmänhet hur allt går hand i hand och fungerar för att kunna vara ett ställe där liv kan frodas. Visst kan det finnas liv på andra ställen men visst är det endå ganska ensamt och förundligt att de finns så in i bänken med liv här men ingen annan stans?

3. Att vi fick vara med och passera millenieskiftet.

4. Att vi fick vara med och passera Mayakalenderns slut.

5. Att vi förmodligen får vara med och bevittna sivilitationens fall. (Klimatförändringar)

6. Att kvantfysiken menar att vi lever i ett ofysiskt universum.

7. Att psykadeliska droger existerar och gör det dom kan göra.

8. Att många vittnar om ett ljus, en tunnel, en utomkroppslig upplevelse i dödsögonblicket. Att det inte bara svartnar som borde vara mest logiskt vid dödsögonblicket.

Jag lär fylla på här eftersom. Jag kallar dom glitches. De händelser eller insikter om att vissa saker är osannolika. Känslan av att de är riggat eller förbestämt.

IMG_4133.JPG

Expantion = Liv?

Är kanske universums expantion grundläggande för allt liv? Att expantionen är energin som livet kommer ur? Platser som frön under rätt förhållanden, spermier i en livmoder. De är platser som lätt fångar upp, absorberar eller öppnar upp för expantionsenergin att ta form. Sen hur man pusslar in själen i de… det lämnar jag till en annan dag 🙂

Relativt gudomlig

Livet är långt ifrån statiskt. Jag har under en period gått på andlig sparlåga. Jag har fokuserat mycket på mitt jobb, På en stor hemsida och på.. ja världsliga ting helt enkelt. Med hela huvudet i illusionen helt enkelt.

Diskussioner och tankar om andlighet har varit med mig. Men det praktiska har med dagarna flutit iväg. Meditation och andliga principer. Koncept jag minns som fina ting. Men som blivit så dammiga på hyllan att jag glömt hur de skiner som polerade och välbehållna. Men så ibland dyker en tanke upp, en känsla som väcker det gamla intresset för det som inte går att förklara.

Vem är jag?

Vad är min mening?

Hur gör jag för att leva i kärleken utan att bli omkullbrottad av mitt ego, min historia och mina förhoppningar om framtiden?

Mina tankar har snurrat mycket runt den där filuren Gud. Jag vill gärna få till en typ av relation med den här Gudstypen. Alla är ju väldigt enade om att Gud, om nu Gud finns är väldigt bra att ha på sin sida.  Jag tror att om vi nu ska krångla till det och kalla det jag söker för gud. Så då tror jag att Gud är allt.. Och då menar jag verkligen allt. Så då blir det knepigt att försöka skapa en kontakt med mig själv. Gud, Alltså jag. Oj va härligt högtravande de lät!  🙂 hm..

Men om jag nu ser Gud som allt vilket är mitt sanna jag och det jag upplever som mitt vardagliga jag som en förminskning. Typ som att titta genom en toarulle istället för att använda hela synfältet….  Jag ska alltså inte skaffa en relation till en utomstående gud utan till mitt högre jag?  Mitt högre jag som inte tittar genom toarullen. Jag de låter ju smart att vara tjenis med någon som ser hela värden när jag bara ser en bråkdel av sanningen.

Gud asså..  Ordet i sig måste vare de mest kantstötta ordet av dem alla. Ivf när jag börja tolka begreppet som ovan…

Men behöver det vara så ofattbart och idiotförklarande att tro på en högre kraft?

Universum tenderar till att upprepa sig likt fraktaler. Så då tänker jag mig mina celler i min kropp. De förökar sig och lever en stund, sen dör dom. Dom lever i mig som en mindre del av mig. Kanske är jag precis som mina celler en levande organism i något större? Och då borde ju enligt mina beräkningar den större skapelsen jag befinner mig i bli Gud, Gud är alltså universum. Och jag är en del av universum. Så …   skönt att få den där Gudsfrågan ur vägen. Då ska jag bara skicka in detta blogginlägg till Aftonbladet för publikation så alla kan ta del av lösningen. Inga mer religioner, inga dogmer. Du är lika mycket del i universum som jag så varför ska vi vara osams? Just ja, Nu glömde jag alla toarullar…

Jodå jag sitter nog här med en toarulle även fast jag gärna tror annat. Om inte annat vill jag gärna tro att jag har en något större toarulle än dig. Men då kanske de viktigaste inte är att ha en stor toarulle utan det handlar om att inse sin vys begränsning. För om jag inser det och kontaktar mitt högre jag istället för vägledning så borde mitt resultat bli bättre.

Att lämna över sitt liv i händerna på sitt högra jag. Ok låter kanonfint o snuttigt. Men hur gör man då? i riktiga livet?

Bästa hittills jag hört är att när mitt ego skriker i mig… Ja du vet när du bara ville slöa i soffan och din sambo påminner dig om att diska. Istället för att bara låta den trotsiga tonåringen i ditt huvud få gorma på om sina rättigheter och krav. Ställ dig ovetande inför situationen. Du vet inte vad som kommer hända och hur du kommer känna när du står där och diskar. Du vet faktiskt ingenting o vad som komma skall på något plan.Gå och diska och upptäck livet! Du bestämmer inte om resultatet hur mycket du än vill. Lämna över och vinn frihet från krossade förväntningars smärta.

Varje vinst jag nu gör mot den skrikiga tonåringen i mitt huvud är verkligen ett jättesteg mot att skapa en kontakt till  mitt högre jag tror jag.  Ca 30 dagar ska nya ideer och teorier brukas för att de ska fastna något sånär. Gamla banor i mitt huvud ska byggas om så därför tar det tid att snickra ihop en kommunikationsbana med mitt högre jag.

Att komma ihåg att tänka på ett nytt sätt i en månad..svårt. Så därför tror jag starkt på att göra denna förvandling med andra människor. Dela erfarenheter med varandra. påminn varandra.

Om det funkar för dig? ingen aning. Men min dag har varit i samarbete med mitt högre jag och min dag har varit extra extra fin.

God bless!

Cells_by_steelcat

Mot nya mål

Jag har bestämt mig för att inte skriva mer här. Anledningen är att jag lever inte upp till det jag önskar förmedla via denna blogg. Men det behöver inte betyda dåligt. Det de betyder är förändring.

Jag har slutat fundera så fasligt mycke och blivit mer praktiskt. Följ mig gärna på min nya blogg där jag försöker finna mening genom att flytta ut på landet och odla min egen mat osv.. självförsörjande är målet 🙂

http://grogrund.wordpress.com

Denna blogg får ligga eftersom jag tycker det finns mycke andligt och matnyttigt här för de som söker.  God bless!

Känslosvajj och evigt bläck

Det jag ofta funderar på när jag vill skriva ett inlägg är hur ärlig vågar jag vara här? Anledningen är väl att jag inte vill såra någon.. Och när jag börjar tänka i dom banorna förlorar inlägget lite sitt värde. För det är just ärligheten som är så bra för mig. och möjligtvis för dig med.

För det jag vill få ur mig och se på handlar om vad jag sagt och vad jag nu känner. Det stämmer inte riktigt.

Jag har flyttat. Ut på landet. Jag känner mig utlämnad. Rädd för att misslyckas, att inte trivas. Jag är helt enkelt rädd för att jag inte vill ha min dröm.

Det är lätt att se hur bekväm jag blivit av att ha fått allt serverat på silverfat inne istäderna. I hyreshusen. Värme är inte en självklarhet längre. Jag känner mig som en bortskämt stadsbo som är för vek för att orka med kyla och slit. 

Men det är inte hela sanningen heller. För det är verkligen vackert här. Och det är något speciellt med att plocka in sin egen ved, att ordna med värme i alla rum, täta, sopa, fixa. Dessutom har det bara gått några dagar. Det är väldigt tydligt att det känns bättre och bättre. Första natten var väldigt svår. Medans natten som var sov jag sött. Det finns verkligen en rädsla för att dom praktiska hindrena ska göra det svårare för mig att behålla mitt humör. För jag känner irritation av att vakna i ett rum med 12 grader och att vara tvungen att ta mig upp och starta kaminen. Jag är rädd att mitt känsloliv ska bli ohanterligt och att jag ska behandla mina kära dåligt.

 Fan vad jag inte vill det!

 Back to basic.. jag vet..  Jag vet för att det fungerar…

 Lämna över. Meditera. Ge istället för att få. Le tills leendet fastnar. Behåll ögonkontakt. Var rak om det jag känner. Fokusera på min nästa. Dramatisera inte känslor utan observera dom istället. Fokusera på allt bra. Lev i nuet.

 

Dessutom har jag och min sambo förlovat oss! Hon är verkligen så mycket mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Vacker, rolig  och intelligent. Det finns absolut ingen anledning till att fega ur. Vi är förlovade. På de vis som passar oss. För evigt så länge våra fingrar finns kvar här på jorden är jag bunden till denna kvinna… Och det är väl det en förlovning ska vara? Att jag lovar mig till någon för att jag tror så pass starkt på oss.

Den eviga balansen.

image

Tänk vad praktiska saker får mig att glömma. Är det uträknat eller har det bara blivit så olyckligt? Hur det är med den saken så är det fortfarande ett faktum att när jag har tokttjokt i kalendern försvinner min vi känsla med planeten, universum och dess invånare. Det är verkligen min största personliga utmaning att hitta förhållningssätt och lösningar på detta besvär. Meditation är ett sätt att bli påmind om mitt sanna jag. Att träffa och lyssna på människor jag kan relatera till. Gå på möte kallas det väl. Det är en lyx jag har tillgång till som jag sällan använder. Dessa lösningar är förebyggande. Men så finns det ett sätt till som appliceras mer automatiskt… När jag lever för mycket i huvudet blir jag lätt tvär och grinig i trängda situationer. Jag ser mig själv lägga av en snäsig kommentar till nån jag älskar. Jag vaknar. Grips av skam och när väl alla förlåt är levererade och jag är villig att sätta mitt ego åt sidan strömmar kärleken tillbaka in i mitt liv.