Känslosvajj och evigt bläck
Det jag ofta funderar på när jag vill skriva ett inlägg är hur ärlig vågar jag vara här? Anledningen är väl att jag inte vill såra någon.. Och när jag börjar tänka i dom banorna förlorar inlägget lite sitt värde. För det är just ärligheten som är så bra för mig. och möjligtvis för dig med.
För det jag vill få ur mig och se på handlar om vad jag sagt och vad jag nu känner. Det stämmer inte riktigt.
Jag har flyttat. Ut på landet. Jag känner mig utlämnad. Rädd för att misslyckas, att inte trivas. Jag är helt enkelt rädd för att jag inte vill ha min dröm.
Det är lätt att se hur bekväm jag blivit av att ha fått allt serverat på silverfat inne istäderna. I hyreshusen. Värme är inte en självklarhet längre. Jag känner mig som en bortskämt stadsbo som är för vek för att orka med kyla och slit.
Men det är inte hela sanningen heller. För det är verkligen vackert här. Och det är något speciellt med att plocka in sin egen ved, att ordna med värme i alla rum, täta, sopa, fixa. Dessutom har det bara gått några dagar. Det är väldigt tydligt att det känns bättre och bättre. Första natten var väldigt svår. Medans natten som var sov jag sött. Det finns verkligen en rädsla för att dom praktiska hindrena ska göra det svårare för mig att behålla mitt humör. För jag känner irritation av att vakna i ett rum med 12 grader och att vara tvungen att ta mig upp och starta kaminen. Jag är rädd att mitt känsloliv ska bli ohanterligt och att jag ska behandla mina kära dåligt.
Fan vad jag inte vill det!
Back to basic.. jag vet.. Jag vet för att det fungerar…
Lämna över. Meditera. Ge istället för att få. Le tills leendet fastnar. Behåll ögonkontakt. Var rak om det jag känner. Fokusera på min nästa. Dramatisera inte känslor utan observera dom istället. Fokusera på allt bra. Lev i nuet.
Dessutom har jag och min sambo förlovat oss! Hon är verkligen så mycket mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Vacker, rolig och intelligent. Det finns absolut ingen anledning till att fega ur. Vi är förlovade. På de vis som passar oss. För evigt så länge våra fingrar finns kvar här på jorden är jag bunden till denna kvinna… Och det är väl det en förlovning ska vara? Att jag lovar mig till någon för att jag tror så pass starkt på oss.
GRATTIS till förlovningen!!
Fina tatueringar!!
Att vara rädd för det som är nytt och okänt är helt naturligt!! Mitt bästa råd om jag får ge ett är att ALLTID VARA I KOMMUNIKATION med varandra!!
Berätta vad du är orolig för och be om hjälp med det du tycker känns jobbigt!!
Det finns inget värde med att låtsas som att det är bra när/om det inte är det!!
Du vet vad man säger: Delad glädje är dubbel glädje. Delade sorg är halv sorg!
Jag tycker att du är jättemodig som följt ditt hjärta ut i det okända!! Försök att inte ha så mycket förutfattade meningar om hur det kommer att bli!! Det blir bara besvikelser!! Du vet: “En förväntan är en plannerad besvikelse”!!
Livet levs bästa här och nu, och imorgon levs livet fortfarande bäst här och nu!!
Stooor kram och lycka till!!