Just another WordPress.com weblog

Idag är det lördag. Lördag kväll närmare bestämt. Min dotter sover och min käraste har åkt hem eftersom hon ska jobba i morgon. Facebook.. Några forum… Ostbågar.. Några bloggar….Glass.. Inget duger… Dessutom känner jag mig helt tom på ideer för ett nytt blogginlägg. Så jag bestämmer mig för att skriva ändå. Eller just därför faktiskt. För jag fungerar så att jag går o tänker och knepar. Så ibland. när jag i bästa Professor Baltazar stil hoppar till av en ny ide eller tanke sätter mig ner och skriver ett inlägg. Men nu när jag har tjatat om att utveckling och skaparkraft kommer ut stillheten i mig/oss så får jag väl ändå ge stillheten och tomheten kraft och tid att skapa. Så nu skriver jag här helt utan en enda plan om vad jag ska skriva om. Befriande faktiskt… Jag behöver meditera. För att få distans. Speciellt nu när mitt liv befinner sig på ett stormande hav av känslor. Japp jag är kär. The real deal. Så när jag skjuter upp mina andliga övningar för att följa mitt hjärta kommer rädslan för livet tillbaka. Livet är en evig balansgång… Kanske är just balansgången själva livet.. Att livet är varken de svarta eller det vita utan just kontrasten som skapas genom att motpolerna existerar. Tillbaka upp på spåret.

Faktiskt. Sist jag mediterade tog det lång tid att träda in i lugnet. Men efter en stund utbrast jag i skratt sittandes i duschen. -HAHA jag har ju inget att vara rädd för,  inget! För inget är för evigt och det enda jag har är det som finns i nuet. Det min hjärna registrerar in och producerar ut i känslor, bilder och ljud. Tänk att av alla dessa vibrationer eller frekvenser skapar jag min verklighet. Lurar lite på varför jag/vi gör så.. Antingen är medvetenhet bara ett misstag. Som ett eko som inte var planerat. Eller så är medvetenheten själva fundamentet till allt annat. Att medvetenheten, observatören i universum är referenspunkten till allt.. Passar bra in på Nassim’s teorier om ett fraktalt universum om att observatören är referenspunkten. Fan det är ganska logiskt med ett universum som bygger på en fraktal bild. Inget stop åt någon riktning, Alla dessa spiraler och former som återfinns både i mikrokosmos och i sanslöst gigantiska områden fyllda med miljoner och åter miljoner galaxer.

Är inte universum helt förtrollande? Tänk att molekyler består av 99.9999% vakuum. Det betyder faktiskt att allt runt om oss. Även vi är ingenting. Vi finns nästan inte. Dessutom har min bild av molekylers sätt att hänga ihop varit felaktig fram tills nyligen. Jag var övertygad om att molekyler låg tätt tätt ihop och satt fast i varandra. Men så är det tydligen inte. Ingen molekyl rör den andra. Det är helt enkelt skitsmå prickar bestående av ingenting som har bestämt sig att hänga med varandra även fast de inte rör fysiskt med varandra. Så när jag rör min arm inser dessa prickar av ingenting att de alla ska röra sig samtidigt synkroniserat eftersom jag vill det. Det bara måste finnas en kraft, en fält som kopplar samman allt. Långt där nere i vakuumet ska det enligt kvantfysikens lagar finnas ett sådant fällt. ”the void” Oändligt med kraft och möjligheter. Jag tror detta fält är vad vi i många avseenden försöker benämna Gud. Jag tror att fysiken verkligen börjar närma sig andligheten. Och när vi har kommit dig kommer många att enkelt ta till sig ett djupare och mer rikt liv.

Space Mermie by GypsyH @deviantart.com